Nu är Solvensregler, den första delen av nya FörsäkringsrörelseManualen, klar!

I och med genomförandet av Solvens II-direktivet har revideringen av FörsäkringsrörelseManualen delats upp i tre delar; Solvensregler, Rörelseregler och Bolagsregler. I november publiceras den första delen: Solvensregler.
Solvensregler är en bruksanvisning till försäkringsföretagens solvensregler för styrelse, ledning, jurister, aktuarier, revisorer och alla andra som arbetar med försäkringsföretagens styrning, juridik, aktuariella frågor, compliance, riskhantering, finansiering, tillsyn, redovisning och revision.
Boken ger svar på bl.a. följande frågor:

  • Vad går solvensreglerna ut på?
  • Var hittar jag de relevanta reglerna?
  • Hur ska reglerna tolkas?
  • Vilka är de relevanta förarbetena?
  • Vad gäller utöver solvensreglerna?
  • Vilka är de ”hårda” - kvantitativa - kraven?
  • Vilka är de ”principbaserade” - kvalitativa - kraven?
  • Vad ska man offentliggöra och när?
  • Vad ska man rapportera om och när?
  • Hur ska solvensreglerna tillämpas på gruppnivå?
  • Vad skiljer tjänstepensionsföretagens solvensregler från försäkringsföretagens?

Skriftserien FörsäkringsrörelseManualen

Den senaste upplagan av samlingsvolymen FörsäkringsrörelseManualen utkom 2014. I och med genomförandet av Solvens II-direktivet, är det dock inte längre meningsfullt att sammanställa all reglering i en och samma volym. FörsäkringsrörelseManualen utges därför fortsättningsvis som en skriftserie. Solvensregler är den första delen i denna skriftserie. Avsikten är att småningom komplettera serien med ytterligare två separata delar; Rörelseregler och Bolagsregler.

Solvensregler

Solvensregler är en schematisk och kortfattad översikt över solvensregelverket. Den fokuserar på nyckelbegrepp, perspektiv, struktur, samband och förståelse. Till stor del består Solvensregler därför av checklistor, tabeller, sammanfattningar och ett stort antal hänvisningar till andra källor. Skriften är alltså inte en lagkommentar i vanlig mening. Förhoppningsvis kan den istället vara ett, av flera, verktyg för att lösa solvensrelaterade problem.

Bakgrund

Solvensregler för försäkringsföretag är inte ett nytt rättsområde. Redan 1903 års lag om försäkringsrörelse innehöll solvensregler. Många i försäkringsbranschen, i synnerhet försäkringsjurister, duckar gärna för de solvensrelaterade frågorna. Med lättnad har man överlåtit dem till branschens skickliga aktuarier och revisorer. I och med genomförandet av Solvens II-direktivet har det dock blivit tydligare att solvensregelverket är en i grunden rättslig reglering. De tidigare, fåtaliga och enkla kvantitativa solvensreglerna (s.k. box-ticking) har kompletterats, visserligen med ett stort antal nya kvantitativa regler, men dessutom med ett antal principbaserade, kvalitativa normer. Vidare har detta komplexa regelverk baserats på, och i många avseenden vävts samman med, en associationsrätten närstående särreglering om företagsstyrning. Dessutom finns anledning att beakta att 2010 års försäkringsrörelselag innebar att aktuariens särskilda s.k. organansvar upphörde. Även om aktuariefunktionen är en av försäkringsföretagets centrala funktioner, bär styrelsen numera det yttersta ansvaret för alla solvensrelaterade frågor.

Syfte

Sammanfattningsvis finns det flera goda skäl att sluta ducka för de solvensrelaterade rättsfrågorna. Syftet med denna bok, Solvensregler, är att vara ett redskap – en manual – inte endast för jurister och styrelseledamöter som vill återta förlorad mark, utan för alla som arbetar med försäkringsföretagens aktuariella frågor, företagsstyrning, compliance, riskhantering, finansiering, tillsyn samt redovisning och revision. Det är dock inte helt enkelt:

För det första har ett stort antal bestämmelser i Solvens II-regelverket betydande försäkringsmatematiska inslag. I Handbook of Solvency for Actuaries and Risk Managers har Arne Sandström belyst regelverket ur försäkringsmatematisk synvinkel. Solvensregler belyser regelverket ur rättslig synvinkel. Förhoppningsvis kan Solvensregler därigenom utgöra ett bidrag till ökad förståelse och en grund för ett närmare samarbete mellan aktuarier och jurister.

För det andra uppgår den samlade textmassan i solvensregelverket för försäkringsföretag till närmare 4 000 textsidor. Denna överväldigande omfattning av regler kan få även den mest rutinerade jurist att känna viss tvekan, för att inte säga svindel, vid tanken på att beträda rättsområdet. Britta Behrendt Jonsson har i sin avhandling The Solvency II Capital Requirement for Insurance Groups med tydlighet visat att inte endast omfattningen, utan även komplexiteten har ökat markant. Syftet med Solvensregler är därför att vara ett enkelt arbetsredskap - en bruksanvisning - som underlättar, inte endast för jurister, utan för alla som arbetar med och i försäkringsföretag, att hitta rätt i – och förstå - den omfattande djungel av rättsregler som avser företagens solvens. Förhoppningsvis kan den därigenom utgöra en grund för samarbete mellan jurister och experter inom många områden, samt även underlätta och inspirera till ytterligare rättsvetenskaplig forskning inom försäkringsnäringsrätten.

För det tredje, vilket framgår av ett antal av kommentarerna på de följande sidorna, finns skäl att rikta viss kritik mot solvensregelverket, inte minst mot EU:s översättning av Solvens II-direktivet och Solvens II-förordningen till svenska men även mot Sveriges genomförande av direktivet. Bokens utgångspunkt har huvudsakligen varit att beskriva hur direktivet har genomförts i svensk rätt. Metoden för genomförandet – omformulering i lag (FRL) eller föreskrift (FFFS) av större delen av direktivet – har lett till att ytterligare två omfattande lager av normer har lagts ovanpå den redan omfattande och direkt bindande EU-rättsliga regleringen. Det är tveksamt om detta har underlättat tillämpningen av regelverket. Syftet med Solvensregler är att hjälpa läsaren att navigera mellan blindskären av överlappande och motstridiga regler och bristande språklig stringens.


”It requires a lot of courage to write a book on insurance solvency regulation”
Professor Karel Van Hulle – the Father of Solvency II – i förordet till Solvensregler.